London calling

Regnet droppar ner i London. Och droppar gör också i kollektivet, det droppar av folk då alltså. Igår var jag ock Sara ute och gick, på vägen hem möter vi Alex med sin resväska som glatt säger " nejmen Scheeenja, jag flyttar nu". JAHA? 1 mindre. 6 to go. 
Nu är det bara några dagar kvar innan vi lyxar till det igen med mer semester. Eller Sara gör det och jag, jaaa , jag håller ställningarna i London. Men min tid kommer, jag säger bara Marocko. Det kommer bli grymt.

I måndags var det personalfest. God mat, live-band, trevligt sällskap och pojkar. Alla dessa pojkar. Det fina med detta  jobbet är ju faktiskt fördelningen mellan könen i företaget. 65 killar och 15 tjejer. Så fis-rap-lukta äckligttävlingar är numera vardagsmat. Likaså har vi blivit riktigt bra på att säga ifrån. INGEN tjafsar med två tjejer från Linköping och av den enkla anledningen kom vi hem med både händer och fötter i behåll. I skaplig tid dessutom, tack och lov att vi sparat dricksen till taxi. Man blir trött av att ränna omkring och vara söt och snäll.

RSS 2.0