Tusen och en natt
Jahaa jaa. Idag skiner solen i London och Sara ska bjuda mig på frukost på stan. Det var bara det jag ville säga. Tack!
Home is wherever I´m with you
Tillbaka i London och tillbaka till verkligheten efter lite välförtjänt semester i St.Anton och Sverige. Skvaller- och updates-promenaderna är standard och kylskåpet består återigen av 50% kaviar.
B@1 hälsade oss välkomna tillbaka med ännu fler regler och vi hälsade insikten om att livet i London är så mycket mer än jobba-sova-äta ännu mera välkommen in i våra liv. Med andra ord to do-listan har utökats och framtiden känns ljus.
Ljust är det också i huset nu när Sara äntligen fick hantverkaren att dra tummen ur och komma och fixa lamporna på övervåningen. Happy days med andra ord nu när man slipper duscha i mörker och få tvål i håret.
Ljud finns det också i vårt hus, ljud i överskott ska det tilläggas. Tydligen har vår nextdoor neighbours valt att åka bort över helgen och lämna larmet på. Ett larm som konstant visar sin närvaro med ett enkelt ljud "pip". Ett pip som ihållande nu har tjutit i ca 4 dygn. Fantastiskt.
Så vi kryper till sängs med hörlurar, toapapper och öronproppar i öronen. Men parlivet i vårt lilla hus knallar på. Marcus lever i ett bigamistiskt förhållande där kärleken är delad mellan datorn, sängen och chipspåsen. Och just det, flickvännen Alexandra. Nytillskottet i huset Musse kilar stadigt med kära Caroline och laga middagar på löpande band både hemma och på jobbet på McDonalds. En tallrik mat brukar stå och vänta in på småtimmarna då Carro trillar in från jobbet.
Jag och Cecilia kontrar och höjer parfaktorn. Det är numera rutin för mig att gå upp, sätta på kaffevatten, gå tre trappor upp och väcka Cecilia. Jobbpratet behövs ibland förbjudas och vi tar "tid för oss" och går på restaurang eller någon drink. Däremellan hängs det tvätt, damsugs, jobbpeppas det. Behöver jag nämna att garderoben är 50% mitt 50% Cecilias.
Med detta delad-skrivna inlägg kryddar vi parbevisen ännu mer. En slurk kaffe till här på Starbucks innan vi rör oss vidare.
En puss och en kram
S och C
London calling
Regnet droppar ner i London. Och droppar gör också i kollektivet, det droppar av folk då alltså. Igår var jag ock Sara ute och gick, på vägen hem möter vi Alex med sin resväska som glatt säger " nejmen Scheeenja, jag flyttar nu". JAHA? 1 mindre. 6 to go.
Nu är det bara några dagar kvar innan vi lyxar till det igen med mer semester. Eller Sara gör det och jag, jaaa , jag håller ställningarna i London. Men min tid kommer, jag säger bara Marocko. Det kommer bli grymt.
I måndags var det personalfest. God mat, live-band, trevligt sällskap och pojkar. Alla dessa pojkar. Det fina med detta jobbet är ju faktiskt fördelningen mellan könen i företaget. 65 killar och 15 tjejer. Så fis-rap-lukta äckligttävlingar är numera vardagsmat. Likaså har vi blivit riktigt bra på att säga ifrån. INGEN tjafsar med två tjejer från Linköping och av den enkla anledningen kom vi hem med både händer och fötter i behåll. I skaplig tid dessutom, tack och lov att vi sparat dricksen till taxi. Man blir trött av att ränna omkring och vara söt och snäll.
Nu är det bara några dagar kvar innan vi lyxar till det igen med mer semester. Eller Sara gör det och jag, jaaa , jag håller ställningarna i London. Men min tid kommer, jag säger bara Marocko. Det kommer bli grymt.
I måndags var det personalfest. God mat, live-band, trevligt sällskap och pojkar. Alla dessa pojkar. Det fina med detta jobbet är ju faktiskt fördelningen mellan könen i företaget. 65 killar och 15 tjejer. Så fis-rap-lukta äckligttävlingar är numera vardagsmat. Likaså har vi blivit riktigt bra på att säga ifrån. INGEN tjafsar med två tjejer från Linköping och av den enkla anledningen kom vi hem med både händer och fötter i behåll. I skaplig tid dessutom, tack och lov att vi sparat dricksen till taxi. Man blir trött av att ränna omkring och vara söt och snäll.
List and a last
2.38 måndag morgon, 17 januari, köket, Chatham street 44, Elephant and Castle, London, United Kingdom, Europa, Världen
Där är vi just nu. Två tjejer. Lyssnar på lite tyst musik och klurar på en lista. En lista med titeln "The rest of our London lives". Som ni kanske vet så är i alla fall en av oss listoman, allt ska skrivas ner i punktform - vad man ska äta, vad man ska göra, vad man ska packa, vilka listor man måste skriva... Men detta är på ett sätt den sista listan. Listan som ska få försegla det vi just nu njuter för fullt av. Livet här, precis här.
Om några timmar åker Calle hem för att sedan åka vidare till Australien om några veckor. Och även om vi ska stanna ännu ett tag så ligger insikten i magen, tanken finns i huvudet, pirret i tårna. Det här är en del på vägen, en sak av alla saker som vi vill göra, en upplevelse som ska följas av fler.
Nej vi gråter inte av hemlängtan. Nej vi hatar inte våra jobb. Och nej vi kommer inte hem imorgon. Men listan är påbörjad. At last, a list. A list to last.
With Love
Sara
Cecilia
14:00 Chathamstreet
-Sara: HALLÅÅÅÅ,vad är klockan egentligen?
Kalle: TVÅ!
Sara: Neeeej du skämtar.....!
Alex: PAX FÖR DUSCHEN!
Cecilia: HALLÅÅÅÅÅÅ vem är i badrummet???
Sara: Asså Kalle du skämtar, klocka är inte två än va?
Cecilia: Vem har torrschampoo???
Sara: Naaaae, vem har inte diskat?Nu kan jag inte ens dricka vatten ur ett glas...?! INTE OKEJ ALLIHOPA. INTE OKEJ!
Alex: Ville nån ha badrummet eller?
Cecilia: Åååå, Har nån en B@1 tröja över?
Kalle: Hallå allihopa, var lite snälla mot varandra. Förresten, har jag glömt att säga att jag ska till Australien?
Bästa tiden på dygnet här är nog 14:00.
Kalle: TVÅ!
Sara: Neeeej du skämtar.....!
Alex: PAX FÖR DUSCHEN!
Cecilia: HALLÅÅÅÅÅÅ vem är i badrummet???
Sara: Asså Kalle du skämtar, klocka är inte två än va?
Cecilia: Vem har torrschampoo???
Sara: Naaaae, vem har inte diskat?Nu kan jag inte ens dricka vatten ur ett glas...?! INTE OKEJ ALLIHOPA. INTE OKEJ!
Alex: Ville nån ha badrummet eller?
Cecilia: Åååå, Har nån en B@1 tröja över?
Kalle: Hallå allihopa, var lite snälla mot varandra. Förresten, har jag glömt att säga att jag ska till Australien?
Bästa tiden på dygnet här är nog 14:00.
Bloggrape?
Tjodilo!
Detta är Ida Bergström som gör ett inbrott i andrasidanbaren-bloggen. Kan man bli arg på en sådan sak, njeeee? Jag sitter här ensam i det mysiga lilla huset i ghettolondon. Alla jobbar. Men det gör ingenting, känns som jag är en del av vardagen trots att jag inte jobbar och sliter. Im having the time of my life. Allt är så annorlunda här vill jag lova. Men alla har passion för det de gör. Livet är en fest, men en ganska seriös sådan. Bartenderlivet verkar awesome men också terrifying. ALL respekt till mina nya och gamla bartenderpolare. Jag blir stolt. Men det är klart att jag vet att när både Cec och Sara tar sig an något så gör dom de med brak och stil. Kan utan några tvivel påstå att ni inte träffat några mer målmedvetna tjejer som ändå kan njuta på vägen.
Jag då? Jag älskar att få komma ifrån Linkan och jobbet lite. Se något annat. London är grymt. Trodde jag skulle hypa det jättemycket men på ett nafs smälte jag in och nu åker jag tunnelbana ensam som en annan Londonveteran. Känner mej grym höhö. Sen är det såklart fantastiskt att se mina vänner igen. Att få snacka sönder med Cec som om vi aldrig varit ifrån varandra. Tack till världens finaste och smartaste vän att du rår om mej. Senare ikväll åker jag till b@1 där snyggingen jobbar och sippar på japanese slippers, världens godaste drink. Gott nytt år!
Christmas starts with Christ
En jul hemifrån. En julafton på jobbet. En jul utan familj. En juldag utan Linköpings vänner.
En jul i London. En jul med kollegor. En jul med skype. En jul med London vänner.
Det finns olika sidor av allt. Vi saknar er fruktansvärt mycket. Julen är ju familjehögitidernas högtider och att spendera den på andra sidan havet, lite för långt bort från just familjen är ärligt talat inte lätt. Men det går, det mer än går. Visst fäller man en tår när man ser en glimt av Kalle och co genom en dålig web cam. Visst bryter man ihop i Ikea när man hör bästa vännens röst i luren. Visst kramar man varandras hand i kyrkbänken när vår lilla grupp klämmer i till "Dagen är kommen".
Men samtidigt. Så har vi det väldigt fint. Igår, den 24, skulle både jag och Cecilia jobba. Men eftersom det var dubbelt så mycket personal som gäster hos mig så lyckades jag smita redan klockan sju, snacka om julklapp. Det blev tuben hem, plocka med sig Paradiskartongen och sen raka vägen mot Clapham och Cecilia. Där blev det smoothies ( en cocktail på julafton? Skulle inte tro det va) och mys med rockmusiken dunkandes och folk festandes runtomkring. Mest märkligt är nog att julkänslan verkligen infann sig och allt fullbordades av ett samtal från farmor vid tolv slaget.
It's called Christmas. Christ. 40 pund fattigare har vi tagit oss med taxi till Svenska kyrkan och tillbaka idag. Kan vara det bästa jag gjort på riktigt länge. Stryk det. Det är det bästa. I en domkyrkoliknande lokal med ett tiotal svenskar kröp vi ihop i kyrkbänken och fick lyssna till alla välbekanta psalmer och texter. Så. Fint. Men det bästa, som än en gång visar var man ska vända sig, det var kyrkkaffet. Med kaffe och skinkmacka i handen satt vi i en timme och pratade med kyrkohede Michael och hans fru, dotter och ett till par. Har nog aldrig känt mig så välkommen, så omsluten av omtanke. Snacka om julbudskap! Att vi sedan kom där ifrån med en Ikeapåse med julmat - gravadlax, ris a la malta, janssons etc. lämnade oss tårögda i taxin hem.
Så även om vi firar jul långt borta från allt vanligt, allt tryggt, alla traditioner så lever julens budskap starkare än någonsin för oss. Christmas starts with Christ.
LOVE
SARA
Onsdagsbestyr
Carro har åkt hem, Marcus damsuger och Kalle och Rickard jobbar. Era Linköpingsfavoriter lyssnar på Robyn och avslutar dagen med en sväng till B@1 i Putney. Ett dött Skype, en trasig lampa och en okokt julskinka behöver vägas upp med lite skön musik, klockrena cocktails och gott sällskap. Smygreklam? Javisst---->http://www.beatone.co.uk/
Tacksamhet
Hej världen. Idag är jag tacksam. Tacksam att jag fått så fina vänner som tillsammans med mig trotsar regnet i London. Tröstar när det pratas om dumma chefer. Lagar pasta när man är hungrig. Går på stan när man bara vill bort från huset. Fikar när man är sugen. Pratar när man är full av ord. Bär kameror när man inte orkar ta med sig väskan själv. Lånar ut kläder när garderoben gapar tom. Och...sist men inte minst...kanske undermedvetet ser exakt när jag behöver sällskap. Som i måndags när jag kom hem från 48h i Sverige. 48h som skulle täcka de tre månader jag varit borta och de kommande månaderna då jag inte kommer kunna åka hem .Ganska känslosamt med andra ord. Att då komma hem till ett förslag på film i min säng, med godis, massa filtar och två fina vänner gör att man inte kan känna annat än tacksamhet. Tacksamhet över att jag fick somna och snarka så att filmen förmodligen förstördes för dom andra två, att jag slapp somna ensam, grubblandes. Ni där hemma ska vara stolta över Sara och Caroline. Det är jag.
Puss från Cecilia
Puss från Cecilia
Successful promises
Vilka svikare vi är. Här lovar vi guld och gröna ängar och håller inget. Eller ja, vi lovar att vi ska bli mer sociala, uppdatera oftare så fort vi blivit certifierade. Men oj, så surfar jag själv in här och det gapar ganska tomt. Speciellt från min macbooks tangentbord.
Så whats new. Sverige tar över B@1, Sverige tar över London. Som de otroligt tajmade personerna vi kommit på att vi är lyckades jag och Cecilia bli certifierade bartenders dagarna efter varandra. Så lyckan var stor. En liten Sara fick revansch på fredagen under en hemlig certifiering efter att ha varit lite för nervös första gången dagen innan. Sen kom Cecilia och körde hela vägen in i kaklet på lördagen och vips! Nu är vi där vi kämpat för i 6 veckor. Vi är lyckats med något som tar vissa 10 veckor och 4a försök. Kanske lite skryt men hey, vi är stolta :D
Certifierad, jaha, vad innebär nu det. Framförallt innebär det ingen mer schemalagd träning utöver jobbet, så istället för att börja vid 12, 13 så kan vi nu ramla in runt tre tiden som alla andra. Sen klirrar det till i kassan med en hel pund i löneökning! Att få stå ensam i baren är inte heller helt fel när de andra springer och köper mat, power. Sen slipper vi självklart pressen med att hela tiden plugga när man är ledig, hela tiden ha ett nytt prov att oroa sig för. Nu gäller det bara att plocka fram allt man kan och få jobba ordentligt i baren.
Lite bilder borde man lägga upp, men jag orkar inte gå upp och hämta kameran så det få bli nästa gång. Lovar!
Puss och Kram
Sara
Adventstid kom till mitt ensamma hus...
..eller inte. Eller jo, adventstiden får gärna komma, men huset är inte ensamt. Här är det full rulle som vanligt. I veckan har vi haft Sverigebesök x5! Fast denna gången var det alla utom vi som blev besökta. Trevligt var det iallafall och nu har vi fått både ostbågar och saffran:)
Veckan som kommer är vad man skulle kunna veckaN! THE VECKAN. Vi ska certifieras är det tänkt. Som på bartenderskolan men på riktigt. Ni vet när vi klagade på 100 cocktails, ett pourtest med 32 poäng och att vi skulle göra 6 drinkar på 10 minuter. Glöm det. Nu ska vi kunna 260 cocktails, klara ett pourtest med 72poäng och bartendra i 2 timmar. Och klagar vi denna gången? Neheedå. För livet på b@1 går fortfarande som en dans, kanske inte på rosor, mer som på solrosor. Ganska precis som solrosor faktiskt.Det är lite vingligt, vi hamnade här lite av en slump, kan man få gulsot av lite vitaminbrist kommer vi nog få det med men vi är glada och skiner ändå.
Imorn ska vi nog tända första adventsljuset. En dag försent men bättre än inget. Nu är det natt igen och dags att sova. PussoHej
Hej alla monsterdiggare!
Såhär såg livet ut för några veckor sen. Det var finbesök från Sverige x 2! Tim och Johannes var här först och sen så kom guldgossarna. Vädret var askalas och Kalle letade vaxproppar i öronen.
Just nu är Carros mamma och syster på besök så Kalle och David har fått ge upp sina sovplatser-igen. Hur snällt är inte det då? Idag har jag vart på IKEA med Alex och köpt julstjärnor och pepparkakshus. Sen skrev jag mitt sista prov, så nu är jag ifatt Sara! YES! På torsdag och fredag ska vi göra top 100. INTE YES! På vägen hem från testet hittade jag en container så nu är sängen i trädgården borta. YES!
Hösten i London levererar verkligen:)
Mind blowing
Grupp-psykologi. Fas 1, happy clappy lycka, man tassar runt och ler. Fas 2, alla sidor träder fram, smutsiga underkläder är inte längre charmigt utan bara j*vligt irriterande, ketchupkladd i frukostskålen inte längre skrattretande och ett oskyldigt practical joke inte lika oskyldigt.
Men trots att vi i vår lilla familj här på många sätt är i just fas 2 så är det inte så farligt som det låter. Ärligt. När man gormat lite om skiten i hörnen, mumlat något surt ord finns det alltid lejonkungsånger att spela ( en kvart om dagen tycker David), choklad att köpa i turkshoppen( ursäkta för diskriminerande ordval men den heter så), någon som berättar om en rolig jobbmiss och framförallt, en hel bunt med människor som jag inte vill vara utan. Även när jag är sur, ledsen, glad så vill jag inget hellre än höra cecilia spela musik högst uppe, Calle laga mat, Caroline fixa i ordning sig, David sjunga lejonkungen sånger, Marcus plugga/spela risk och Rickard vända sig i sängen ( eller komma ner och mysprata).
Yours truly
SARA
Red Bull byggde denna vackra kropp
Jaha ni där borta i Svea. Och ni andra också. Nu är vi hemma igen efter ännu ett skift på [email protected] är 06.30 och det börjar bli dags att låta effekterna av den sista Red-Bullen tacka för sig. 4 respektive 5 veckor gjorda, minst 2 kvar. Sen kan vi äntligen börja göra liv av vardagen igen. Börja träna, gå med i cell-grupp, knypplings-kurs,fågelskåda eller vad vi vill. Hör ni? Förstår ni? Snart kan vi göra vad VI vill. Inte vad våra trainers vill. För så är det nu, på ett ganska bra sätt, att våra trainers bestämmer ALLT vi gör, jobbtid och fritid. Men det får det vara värt, vi kommer trots allt vara ( vi är såklart redan, trainersarna ser det bara inte än ) helt fantastiska bartenders när vi är klara.
Annars då? Jo man uppskattar Sverige så mycket när man inte är där . Tänk Hönö-kaka med saltat smör, västerbottenost, fil, Arla-mjölk. Eller lingonsylt, jordgubbssaft och Godmorgon -juice. Kära tider vad man skulle ge mycket för det ibland.
Annars då? Jo man uppskattar Sverige så mycket när man inte är där . Tänk Hönö-kaka med saltat smör, västerbottenost, fil, Arla-mjölk. Eller lingonsylt, jordgubbssaft och Godmorgon -juice. Kära tider vad man skulle ge mycket för det ibland.
Om några timmar vaknar Chathamstreet. Redo att möta ännu en dag av det som kallas livet. Det man ska leva. Och det gör vi!
Pillow to sell
Det vi trodde skulle bli 10 dagars tystnad blev 10 timmar. Sara har tydligen köpt internet i 15 dagar så här sitter vi, avkopplade och uppkopplade efter en happy hour som blev ett besök på b@1 i både battersea och clapham common. Som dom utomordentliga bartenders vi är har vi också hunnit med att sitta och räkna alla Alex pours på +venture, måste ju se att vårt rykte som det grymma svenska gänget från EBS inte försvinner.
Nu, efter en ledig dag med både kyrka och cocktail så säger vi godnatt. Eller som alla utomordentliga bartenders hade skrikit: Pillow to sell- kudden hitåt-NU! Pussohej
Cecilia och Sara
