Bloggrape?
Tjodilo!
Detta är Ida Bergström som gör ett inbrott i andrasidanbaren-bloggen. Kan man bli arg på en sådan sak, njeeee? Jag sitter här ensam i det mysiga lilla huset i ghettolondon. Alla jobbar. Men det gör ingenting, känns som jag är en del av vardagen trots att jag inte jobbar och sliter. Im having the time of my life. Allt är så annorlunda här vill jag lova. Men alla har passion för det de gör. Livet är en fest, men en ganska seriös sådan. Bartenderlivet verkar awesome men också terrifying. ALL respekt till mina nya och gamla bartenderpolare. Jag blir stolt. Men det är klart att jag vet att när både Cec och Sara tar sig an något så gör dom de med brak och stil. Kan utan några tvivel påstå att ni inte träffat några mer målmedvetna tjejer som ändå kan njuta på vägen.
Jag då? Jag älskar att få komma ifrån Linkan och jobbet lite. Se något annat. London är grymt. Trodde jag skulle hypa det jättemycket men på ett nafs smälte jag in och nu åker jag tunnelbana ensam som en annan Londonveteran. Känner mej grym höhö. Sen är det såklart fantastiskt att se mina vänner igen. Att få snacka sönder med Cec som om vi aldrig varit ifrån varandra. Tack till världens finaste och smartaste vän att du rår om mej. Senare ikväll åker jag till b@1 där snyggingen jobbar och sippar på japanese slippers, världens godaste drink. Gott nytt år!
Christmas starts with Christ
En jul hemifrån. En julafton på jobbet. En jul utan familj. En juldag utan Linköpings vänner.
En jul i London. En jul med kollegor. En jul med skype. En jul med London vänner.
Det finns olika sidor av allt. Vi saknar er fruktansvärt mycket. Julen är ju familjehögitidernas högtider och att spendera den på andra sidan havet, lite för långt bort från just familjen är ärligt talat inte lätt. Men det går, det mer än går. Visst fäller man en tår när man ser en glimt av Kalle och co genom en dålig web cam. Visst bryter man ihop i Ikea när man hör bästa vännens röst i luren. Visst kramar man varandras hand i kyrkbänken när vår lilla grupp klämmer i till "Dagen är kommen".
Men samtidigt. Så har vi det väldigt fint. Igår, den 24, skulle både jag och Cecilia jobba. Men eftersom det var dubbelt så mycket personal som gäster hos mig så lyckades jag smita redan klockan sju, snacka om julklapp. Det blev tuben hem, plocka med sig Paradiskartongen och sen raka vägen mot Clapham och Cecilia. Där blev det smoothies ( en cocktail på julafton? Skulle inte tro det va) och mys med rockmusiken dunkandes och folk festandes runtomkring. Mest märkligt är nog att julkänslan verkligen infann sig och allt fullbordades av ett samtal från farmor vid tolv slaget.
It's called Christmas. Christ. 40 pund fattigare har vi tagit oss med taxi till Svenska kyrkan och tillbaka idag. Kan vara det bästa jag gjort på riktigt länge. Stryk det. Det är det bästa. I en domkyrkoliknande lokal med ett tiotal svenskar kröp vi ihop i kyrkbänken och fick lyssna till alla välbekanta psalmer och texter. Så. Fint. Men det bästa, som än en gång visar var man ska vända sig, det var kyrkkaffet. Med kaffe och skinkmacka i handen satt vi i en timme och pratade med kyrkohede Michael och hans fru, dotter och ett till par. Har nog aldrig känt mig så välkommen, så omsluten av omtanke. Snacka om julbudskap! Att vi sedan kom där ifrån med en Ikeapåse med julmat - gravadlax, ris a la malta, janssons etc. lämnade oss tårögda i taxin hem.
Så även om vi firar jul långt borta från allt vanligt, allt tryggt, alla traditioner så lever julens budskap starkare än någonsin för oss. Christmas starts with Christ.
LOVE
SARA
Onsdagsbestyr
Carro har åkt hem, Marcus damsuger och Kalle och Rickard jobbar. Era Linköpingsfavoriter lyssnar på Robyn och avslutar dagen med en sväng till B@1 i Putney. Ett dött Skype, en trasig lampa och en okokt julskinka behöver vägas upp med lite skön musik, klockrena cocktails och gott sällskap. Smygreklam? Javisst---->http://www.beatone.co.uk/
Tacksamhet
Hej världen. Idag är jag tacksam. Tacksam att jag fått så fina vänner som tillsammans med mig trotsar regnet i London. Tröstar när det pratas om dumma chefer. Lagar pasta när man är hungrig. Går på stan när man bara vill bort från huset. Fikar när man är sugen. Pratar när man är full av ord. Bär kameror när man inte orkar ta med sig väskan själv. Lånar ut kläder när garderoben gapar tom. Och...sist men inte minst...kanske undermedvetet ser exakt när jag behöver sällskap. Som i måndags när jag kom hem från 48h i Sverige. 48h som skulle täcka de tre månader jag varit borta och de kommande månaderna då jag inte kommer kunna åka hem .Ganska känslosamt med andra ord. Att då komma hem till ett förslag på film i min säng, med godis, massa filtar och två fina vänner gör att man inte kan känna annat än tacksamhet. Tacksamhet över att jag fick somna och snarka så att filmen förmodligen förstördes för dom andra två, att jag slapp somna ensam, grubblandes. Ni där hemma ska vara stolta över Sara och Caroline. Det är jag.
Puss från Cecilia
Puss från Cecilia
Successful promises
Vilka svikare vi är. Här lovar vi guld och gröna ängar och håller inget. Eller ja, vi lovar att vi ska bli mer sociala, uppdatera oftare så fort vi blivit certifierade. Men oj, så surfar jag själv in här och det gapar ganska tomt. Speciellt från min macbooks tangentbord.
Så whats new. Sverige tar över B@1, Sverige tar över London. Som de otroligt tajmade personerna vi kommit på att vi är lyckades jag och Cecilia bli certifierade bartenders dagarna efter varandra. Så lyckan var stor. En liten Sara fick revansch på fredagen under en hemlig certifiering efter att ha varit lite för nervös första gången dagen innan. Sen kom Cecilia och körde hela vägen in i kaklet på lördagen och vips! Nu är vi där vi kämpat för i 6 veckor. Vi är lyckats med något som tar vissa 10 veckor och 4a försök. Kanske lite skryt men hey, vi är stolta :D
Certifierad, jaha, vad innebär nu det. Framförallt innebär det ingen mer schemalagd träning utöver jobbet, så istället för att börja vid 12, 13 så kan vi nu ramla in runt tre tiden som alla andra. Sen klirrar det till i kassan med en hel pund i löneökning! Att få stå ensam i baren är inte heller helt fel när de andra springer och köper mat, power. Sen slipper vi självklart pressen med att hela tiden plugga när man är ledig, hela tiden ha ett nytt prov att oroa sig för. Nu gäller det bara att plocka fram allt man kan och få jobba ordentligt i baren.
Lite bilder borde man lägga upp, men jag orkar inte gå upp och hämta kameran så det få bli nästa gång. Lovar!
Puss och Kram
Sara
