Vår sida av baren

Hej där på andra sidan baren! Hur har ni det? Vi har det bra på vår sida baren, nordsjön och tid på dygnet. Lite slitit kanske  men definitivt värt det. Nu går vi in på vår 2:a respektive 3:e vecka på b@1 och denna vecka ryktas det om att det ska få börjas bartendras. Hoppas! Imorgon är jag, Cecilia, ledig och då ska det ätas Nandos eftersom jag lovat Lovisa att göra det. Sen måste jag köpa nya skor till jobbet också, jag tappade klacken mitt under jobbpasset i lördags, hur det nu kunde hända. Sist men inte minst ska jag sova. Det blir inte mycket av det när man kommer hem 4.30 och börjar 13. Och så ska man plugga innan det också. Det i kombination med att mamma inte lagar mat, fisk åts senast för 2 månaders sen och att London börjar bli riktigt kallt gör nog att immunförsvaret är sämre än någonsin. Alla går runt och är småsjuka och har feber lite till och från. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla. Och några veklingar är vi ju inte!  Nu ska jag plugga vidare. En djupare update kommer kanske imorgon! 
Puss&Kram från Cecilia

Do what you love, love what you do

För första gången sen i torsdags tar jag lite andetag utan att stressa. Det är jobb, jobb och åter jobb. Men det är ju därför jag tog mitt pick och pack hit. Och jag gillar't. Visst, när man står och skrubbar rent den tionde pour and stour ( juicebehållare)  klockan halv två på natten och inser att man började jobba för 12 timmar sedan.  Sen ramlar man skrattandes ut i London natten, kravlar upp på bussen, stupar i säng, vaknar vid 11 och spanar på drinkrecept i någon timme. Sen börjar det om. Och nu har stackars Cecilia trillat dit med. Hon jobbar för samma kedja som jag, B@1,http://www.beatone.co.uk/, och börjar jobba nu i veckan.
Men framförallt, jag ler 19 timmar om dygnet, jaa om jag nu inte ler i sömnen också. Jag träffar folk hela tiden, pratar som jag aldrig gjort förut och skrattar skrattar. Sen att man får jobba sitt "ass off" det är bara Londonsyndromet.
Ni ska veta att jag saknar er! Och tänker på er även om ni inte hör så mycket från min sida skärmen, havet, luren.
Love Love
Sara

Vattenpölar och bottenlösa hål

Då var det kanske dags att skriva nåt litet djupt om att bli vuxen? För det måste jag väl ändå säga att jag känner mig,vuxen. Eller det var iallafall vad dom sa till mig nyss, tjejerna som är på besök i vårt, i mitt, hus. " Nejmen strunta i vad som säger, du är ju vuxen , du bestämmer själv!" OJ. Tror ni dom vet att jag bara är 19? Nej, förmodligen inte. Men jag kvalade iallafall in under begreppet vuxen. Skönt. Om man ska betygsätta mina val jag gjort efter studenten så får alla klart högsta poäng. Det känns som om jag gett mig ut på djupt vatten redan från början. Det har varit läskigt , kallt och krävts mod. Men allt detta vägs upp av att jag vet att jag började simma och jag kommer aldrig sluta. Jag är så glad att jag drog tummen ur direkt och gav mig iväg. Ut på vatten som kommer visa sig vara både grunda vattenpölar och bottenlösa hål. 

Nu ska jag ner i mitt vardagsrum, till mina gäster och äta min mango. Puss / C

Kollektivet

Livet här i London lär oss mycket! Just nu krävs det en stor portion tålamod och förmågan att bara vara tyst när man helst bara vill be någon städa, stänga av musiken eller ge tillbaka internetsladden. Vi bor 10 personer i 4 sovrum och ett vardagsrum. Imorgon flyttar en eller två, tre till kommer hit. Vem kunde tro att det skulle bli så, flytta från varsin 5 personers familj in i ett kollektiv där vi ska vara 5 som grund men kompisbesöken kommer dugga tätt? Vem kunde tro att det är så mycket fördelar med att vara många? Vem kunde tro att vi, eller kanske bara jag, skulle inspireras så mycket av så många? Vem kunde tro att det skulle finnas så många som var villiga att göra en insats som dom själva inte vinner mycket på? Inte jag iallafall!
I lördags var det dags för det första kollektiv provet, IKEA. Hur ska man kunna bo ihop i minst ett halvår om man inte ens kan åka till IKEA och komma hem sams tänkte vi och så åkte vi. Vi vimsade omkring på pyntavdelningen, i restaurangen och på lagret. Röstade om allt och väntade snällt när någon hittat ett fin ljus som dom ville titta på i tid och evighet. Hela vägen var vi sams och väl hemma var vi helt överväldigade av vår egen prestation så när nästa chock , våra inneboende killar hade dammsugit hela huset, kom var det inte långt till tårar. 
Alla mammor och pappor som tvivlar på sina söners förmåga att städa, det finns hopp. Det finns en Calle Berglöf som städar och drar med sig andra i samma ryck. Hela huset, vem kunde tro det, och varför? Dom ska ju bara bo här i några dagar? Calle hade dessutom köpt två internetsladdar till OCH diskat och putsat köksfönstren dagen innan. Till oss. För oss. 
När chocken lagt sig och det var dags att packa upp alla saker sa det bara SMACK,SMACK,SMACK så var gamla skrivbord nedmonterade, sängar slängda, sängar byggda, tavlor på plats och ljustända. Calle, Alex och JohnJohn jobbade som djur. För oss igen! Snacka om chock och omställning för mig som kommer från familjen där saker och ting tenderar att ta sin lilla tid. I kollektivet på Chathamstreet händer det grejer. 

Puss Cecilia

Besök:)


Första Sverige besöket anlände en solig Oktoberdag, lagom för att se sin dotter ta klivet ut i världen och in i sitt eget hus.

Bartender: Check!


Mycket på gång

Oj. Så har vi haft slutprov, slutat kursen, festat natten lång, flyttat och fått jobb? Här snurrar det på helt fruktansvärt, och nu ska vi iväg till Ikea och fixa. Och här behöööövs städas, mamma och pappa varför har jag aldrig fått vänja mig vid lite skit på golven. Får. Panik. Men det ska nog gå.
Men roligast just nu - jag har fått jobb. Eller Jobbet! The dream job. Hade trial shift på stället, B@1 i Soho och tydligen så gick det bra. Sprang runt som en översocialduracellkanin. Så är lagom pigg nu.
Got to go
Puss Sara

Im a believer

Att flytta till London. Att gå en bartenderutbildning. Kanske inte är att göra det precis lätt för sig om man är kristen. Nej. Kanske inte. Men plötsligt blir man tvungen att berätta vad man kilar iväg till om söndags kvällarna. Man hamnar i samtal där raka frågor skjuter skarpt. Och då får man bekänna. Svart på vitt. Och det känns bra. Himla bra. Att våga stå upp. I en minihostelvärld av bartenderdrömmande människor av alla möjliga bakgrunder och säga att ja, jag tror på Gud. Jag går i kyrkan på söndagarna.
Och jag vet att det har format mig, att vara kristen har gjort mig, gör mig till den personen jag är. Och personen Sara har lärt känna människor. Och människorna personen Sara träffat har nog, konstigt nog, tyckt om personen Sara (och personen Cecilia) och bestämt sig för att erbjuda personen Sara och personen Cecilia att flytta in i deras fyra bädds hus. Är Gud god eller är Gud god?
Så tänker jag att Gud verkar. Och ja, det står jag för.
Nu hoppas jag att Gud har format personen Sara till en ihågkommande person för imorgon ska jag skriva ner 100 drinkar. Sen ska jag springa till en jobbintervju för tubpersonalen strejkar imorgon. Men. Jag är så fruktansvärt tacksam. Så tacksam.
Peace out
Sara

Lördag

Ännu en lördag i London. Idag har vi pluggat,pluggat och sovit. På måndag ska vi sätta 100 cocktails på ett prov. Vilket glas, vilken metod, vilken is, vilken garnering och så alla ingredienserna såklart. Vad sägs om en Trader vic mai tai? 25ml Dark rum, 25ml Light rum, 12.5 ml cointreau, 10ml orgeat, 25ml fresh limejuice och float 12.5ml overproof rum. Vad tror ni reaktionen på den beställningen hemma i Linköping skulle bli? Eller reaktionen när vi försöker beställa den i London; " Wan traaadervikmajtaj pliiiis" . Känns som en dålig idé vart man än är i världen.

Förutom att Lördagen har varit en pluggdag så har det varit fullspäckat med drama-tjejsnack inne i badrummet. Med dörrar tunna som papper hjälper det nog inte mycket att stänga in sig fyra fnissiga tjejer på samma toalett med det är ungefär så mycket privatutrymme man får. Dags att skriva på en lägenhet snart? JA.

RSS 2.0