London-Linköping
Hej&Hallå bloggen, världen och alla andra! Efter två veckor i London har vi äntligen dragit tummen ur och turistat ända bort till London Bridge. Bra att ha sett något mer än tuben nu när första gästerna snart är på väg. Sen har vi köpt mobiler också, 13 pund var vilket är ungefär 150kr, då får vi dessutom ringa för 10 pund. Hur värt är inte detta? Ikväll ska vi på Flairtävling. Flair är, för er som inte vet, när man , innan man serverar drinken, kastar, jonglerar, snurrar flaskor, shakers , servetter, sugrör och samtidigt häller upp en perfekt drink. Riktigt häftigt. Det ryktas om att världseliten och då alltså kanske våra kommande arbetsgivare är ska vara där, spännande.
Så summa sumarum har vi turistat och gjort en riktig Londongrej, vi är alltså på noll i London/Linköping-poäng.
Livet i 2.03
Hemma igen i rum 2.03 efter sista dagen freepourings övning. Imorgon gäller det att, på fri hand, hälla upp perfekta 12.5ml, 2.5ml,37.5ml & 5ml. Hälla perfekta 2,5 & 5ml med två flaskor i samma hand. Hälla tre perfekta 2,5ml med ena handen samtidigt som du häller tre stycken perfekta 5ml med den andra. Önskar att det var som en bit kaka men det är snarare som tonfisken som Kalle äter till kvällsmat varje kväll, fruktansvärtillaluktande eftesom vattnet i flaskorna surnar. Men en grym bartender freepourar och vi är grymma, eller hur?
Nu ligger vi alltså här på rum 2.03 . Jag chattar med Eric i sänger under. Sara skypar med familjen. Hugo sorterar papper från polisen. Chris spelar slingan "http://www.youtube.com/watch?v=aMsEo_1RwWk " varje gång Eric säger " that´s what she said" och det är ofta. Amalia springer in och ut och är nervös inför imorgon. Alla undrar om familjen Tödt hör dålig eller om Saras dator har dåligt ljud för ibland undrar man om hon verkligen har skype på eller om hon bara försöker skrika hem till Sverige?
Livet rullar på här. Vi kokar våra nudlar och äter vårt billiga bröd. Går till kyrkan på söndagar, skolan i veckorna,lägenhetsvisningar på dagarna, klubbar på nätterna och spanar på Katrines snygga vänner på Joe&the Juice då och då. Mellan hänger vi i våra egna rum aka säng med tjocka gardiner, ska man säga nåt till nån med fördragna garidiner knackar man, eller petar den i sängen över i rumpan genom madrassen. Livet rullar på i London och tro det eller ej: Eric funderar på att tvätta.
Halv åtta hos oss
Peanutbutter-macka. Innan brödet möglade
Visby
Cecilia Andersson kläckte precis - " Cyklade ni till Visby"
jag kallar henne Cecilia Andersson
Kära vänner, familj och andra kottar, detta inlägg tillägnar jag till Cecilia Andersson. Denna kvinna, eller ja jag vill nog dra mig till att kalla henne världens 8 underverk ( eller hur många andra det nu finns), hon har en fantastisk förmåga som några lyckliga av er nog känner till. Nu undrar ni nog - kan hon flyga? - rädda barn ur brinnande hus? - lyfta hästar? nej nej.. förmågan jag talar om är mycket mer användbar än så
Cecilia Andersson har den fantastiska förmågan att unslippa sig fantastiskt intelligenta kommentarer och jag tänkte här med dela med mig av lite sådana, förmodligen kommer det komma flera det vill jag nästan lova! Vi mjukstartar med några redan klassiska:
Scenario 1 - Vi sitter och pluggar inför prov, topic - alkholproduktion, ferementation och destillation. Cecilia Andersson tittar upp och undrar " Where is the H in water?"
Scenario 2 - Vi åker buss och bakom oss sitter ett amerikanskt par som tror att vi också är amerikaner och som när de får reda på att vi är svenskar undrar hur vi kan prata så bra engelska. Snabbare än blixten kommer Cecilia Anderssons spontana svar " We've watched too much TV"
Scenario 3 - Än en gång sitter vi och pluggar, denna gång olika drinkar och hur de är gjorda. Cecilia Andersson säger då " Zink, det är väl samma som float fast tvärtom?"
Jaaa, så här har jag det om dagarna. Kan ju inte säga att det är speciellt tråkigt. Känner verkligen att det där emd grupp-psykologi stämmer - I en grupp finns det alltid vissa roller representerade. Så nu när du inte är här Linn har Cecilia tagit över rollen som citatkläckar aka smartass :)
Love
Sara
galet 2.0
Vi ska på lägenhets visnisning om 2h. Galet!
London, myten, legenden
Då har vi snart gjort vår fösta vecka i London. En vecka som kan sammanfattas med just det ordet: Första.
Första gången vi röstade
Första gången på Svenska Ambassaden
Fösta gången på en brittisk polisstation
Fösta gången på Hillsong
Första ( och sista ? ) gången vi går hem från Camden till Brittish museeum.
Första ( och absolut inte sista ! ) gången vi free pourarFörsta gången vi flairar tills händerna blöder
Det var också första gången vi , iallafall jag, Cecilia, insåg att i London får du klara dig själv. Helt själv ( fast Sara tar ju hand om mig då ) . Ut slängda på gata 03.00 med orden " what did you expect, this is London and it´s friday?". I Sverige kunde man, i absolut värsta fall, ha fejkat en rejäl fylla och hamnat på TNE. Å andra sidan, i Sverige, som är 1000 gånger säkrare än London, skulle hostelet som felbokat ha hjälp dessa stackars tjejer att hitta ett annat alternativ. Men icke här. När man går till polisen stör man dom i sitt arbete. När man åker tuben hindrar man någon annan från att åka med.
Samtidigt är London staden för alla. Gröna, blåa, röda , gula . Alla. Bokstavligt talat. Det är nog den andra London-insikten. Alla får vara med. Oavsett om du är nyligen invandrad från kina, Newyork bo på affärsresa, Afrikan på engelska kurs, brasiliansk kock eller svensk tjej som försöker bli bartender. Ingen sticker ut, ingen sätter sig över, ingen ifrågasätter. Du blir accepterad. Och sånt gillar vi ju!Den tredje London-insikten är att Londonbor är som en familj. Någon som kommer fram till dig på puben måste inte dregla över dig och hoppas på hemsläp. Tvärtom så har dom, liksom du en historia att berätta. Detta leder förmodligen till London-insikt no.2.
Så summa summarum; 2-1 till det fina London som jag inte vill lämna på ett tag:)
Pussiluss, nu ska vi sova så vi kan bli galet bra bartenders!
Första gången vi röstade
Första gången på Svenska Ambassaden
Fösta gången på en brittisk polisstation
Fösta gången på Hillsong
Första ( och sista ? ) gången vi går hem från Camden till Brittish museeum.
Första ( och absolut inte sista ! ) gången vi free pourarFörsta gången vi flairar tills händerna blöder
Det var också första gången vi , iallafall jag, Cecilia, insåg att i London får du klara dig själv. Helt själv ( fast Sara tar ju hand om mig då ) . Ut slängda på gata 03.00 med orden " what did you expect, this is London and it´s friday?". I Sverige kunde man, i absolut värsta fall, ha fejkat en rejäl fylla och hamnat på TNE. Å andra sidan, i Sverige, som är 1000 gånger säkrare än London, skulle hostelet som felbokat ha hjälp dessa stackars tjejer att hitta ett annat alternativ. Men icke här. När man går till polisen stör man dom i sitt arbete. När man åker tuben hindrar man någon annan från att åka med.
Samtidigt är London staden för alla. Gröna, blåa, röda , gula . Alla. Bokstavligt talat. Det är nog den andra London-insikten. Alla får vara med. Oavsett om du är nyligen invandrad från kina, Newyork bo på affärsresa, Afrikan på engelska kurs, brasiliansk kock eller svensk tjej som försöker bli bartender. Ingen sticker ut, ingen sätter sig över, ingen ifrågasätter. Du blir accepterad. Och sånt gillar vi ju!Den tredje London-insikten är att Londonbor är som en familj. Någon som kommer fram till dig på puben måste inte dregla över dig och hoppas på hemsläp. Tvärtom så har dom, liksom du en historia att berätta. Detta leder förmodligen till London-insikt no.2.
Så summa summarum; 2-1 till det fina London som jag inte vill lämna på ett tag:)
Pussiluss, nu ska vi sova så vi kan bli galet bra bartenders!
Once upon a time a little girl had a bag...
Jaha ja
Onsdag och efter tre dagar i bartenderskola börjar man få en helt ny respekt för yrket. Andra dagen hade vi vårt första prov, 8 drinkars recept by heart. Sen tränar vi ca 2 timmar freepouring, hälla på frihand, om dagen! På det sitter vi nu och pluggar framställning av alkohol, destillation, vodka, tequila och gin framställning. Så om man trodde att bartenderskola går ut på att festa och slänga lite flaskor så hade man fel. Fel, fel. Inte för att jag inte tycker att det är kul, det känns verkligen att man kommer att ha mycket kompetens när man är klar med det här, och det är ju det man vill betala för. Men det tar mycket tid.
Men allt blir roligare när man gör det med andra right? Och för att spinna vidare på Cecilias tema med tuben så är man i princip omgiven av människor 24/7 här. Man sover tillsammans, äter tillsammans, går i skolan tillsammans, lagar mat tillsammans, pluggar tillsammans. Det kanske låter jobbigt men mestadels, typ 80% av tiden, är det hur underbart som helst. Man lever som i ett litet kollektiv.
Okej, titeln på det här inlägget då..
Ja, förken Sara har inte haft det helt lätt här i the big city. Sittandes på en bar på Oxford Street i söndags fick vi uppleva baksidan av denna fantastiska huvudstad. Vi hängde med ett gäng från Hillsong till en bar efter kyrkan, ja ni läste rätt. Väl där tog det inte så lång tid innan en man kommer fram och frågar " Do you have all your belongings". Självklart tänker vi men icke sa nick, men väska was not to be found. Så han springer i väg, tydligen har han sett en man som gått runt lite misstänksamt i puben. Men naturligtvis får han inte tag på honom. De är verkligen professionella, ingen av de fem personerna som satt vid vårt bord hade märkt något.
När sånt där händer är man glad att man fortfarande är lite lite lite barn (schyyyyy) och att man kan ringa till mamma och pappa. Då känner man på något sätt att man löser allt. Och det gör man också. Med hjälp av snälla föräldrar, förstående vänner (CECILIA) och några liter tålamod.
Långskrivaren Sara sätter punkt och försöker titta lite mer i pluggpapperna och mindre på Ugly Betty
Love! Sara
Love story
Efter 5 dagar i London känns det som om vi bott här i en evighet. Vi står på rätt sida i rulltrappan utan problem. Vi äter peanutbutter till frukost , lunch och middag och framförallt; vi åker tunnelbana med stil. Att köpa Oystercard var en välsignelse, nu kan vi åka hur mycket vi vill , när vi vill och vart vi vill i en månad och det har vi gjort också men tjeeena vad det är trångt. Stockholm är en piss i havet efter detta. Efter att ha stått på tuben i rusningstider, vilket är precis vad vi måste göra för att åka till och från skolan, har du fått din dagliga dos av mänsklig närkontakt. När den rullar iväg från stationen ramlar du in i personen bredvid och kan liksom inte stå rakt förrän tåget fått upp farter. När det stannar är det samma sak fast tvärt om. När du ska gå av eller på knuffar( läs: kladdar ) du på alla som är i vägen och liksom trycker dig mot dom för att komma fram. Hur mysigt låter det inte?
Tuben- en riktig engelsk kärlekshistoria. Vi kommer nog vara med om mycket roligt tillsammans.
Hostel, Camden och flytt via buss
Ja vad händer egentligen här borta på andra sidan havet? Ett kryptiskt inlägg á la Cecilia gav kanske inte så mycket klarhet. Men tjej som är rak på sak tänkte ge er the truth!
Okej, så första natten blev inte riktigt som vi tänkt oss. Från Stanstedt gick det relativt smärtfritt, aa om man bortser från att Cecilias bagage, läs sjukt stor och otymplig backpackerväska, kom till fel rullband. Men vi kom i alla fall på bussen in mot London. Där hoppade vi av för att ta nästa buss. Då blev det dock krångel med att köpa biljett, det kom aldrig ut någon sådan ur automaten. Men vi drog en fuling och hoppade på. Jag citerar Cecilia " Vi får låtsas att vi inte pratar engelska, right?" Efter det blev det en låååång promenad där vi försökte hålla tankarna borta från skoskav och väsktyngd genom lite roliga lekar - säg ett namn så ska jag säga ett namn som börjar på bokstaven ditt namn slutar på -
Väl framme längtade vi efter att få krypa ner i sängen och bara sova. Då möts vi av en nice suprise "- Your booking is for tomorrow night!" Great. Så klockan halv tre en fredag natt i London får vi bege oss ut för att leta sovplats. Som tur är hittar vi ett hotell precis runt hörnet där vi får ett litet enkelrum i källaren där vi kryper upp ihop. Helt slut, javisst!
Dag 2 stod röstning på schemat och två pigga tjejer knallade dryga 5km via Oxford Street till den svenska ambassaden. Efter att ha lagt kuvertet i lådan knallade vi ner mot Marble Arch för välförtjänt frukost! Efter någon timmes folkspan begav vi oss med buss tillbaka mot "vårt" område vi Russell Square där vi mötte upp med Eric. Så skönt som det var att slänga sig i hans stooora säng på hotellet han bodde på, så skönt har det nog aldrig varit att slänga sig på en säng. Efter en promenad runt Soho och China Town gick vi lite till, närmare bestämt till Camden. Där mötte vi upp Erics kompis Alex som visade oss runt. Riktigt häftigt område, betydligt mer levande än Oxford Street! Efter lite mat i magen och några pubpåhälnsingarn gick tre trötta svenskar tillbaka hem. Tillsammans med 8 andra sov jag och Cecilia gott i vår doorm.
Så idag, vad har vi hittat på? Först och främst har vi tagit vårt pick och pack, hoppat på bussen och flyttat till andra sidan floden, närmare bestämt Kennington. Medans vi väntade på checkin låg vi utslagna i solskenet i parken som ligger precis runt knuten. Såå, nu är vi installerade, uppackade i vårt nya hem, ett rum med tre trevåmningssängar. Här ska vi bo. Känns helt okej, även om man är ganska trött nu. Får se vad som händer ikväll, har planer på Hillsong :)
Där gott folk, där har ni de senaste dagarna i alla sin prakt! London levererar som Cecilia säger
// Sara
Flyttfåglar
Yes we are. Vi har flyttat och flugit, upp och iväg och nu är vi här. Efter lite nattliga äventyr med en lång promenad och två trötta töser i en enkelsäng på det hotellet vi inte alls bokad så har vi tagit dagen som den kommit. Röstat för första gången, letat upp Eric och sen hoppat runt i hans queensize-bed. Nu sitter vi här och lyssnar på Hoffmaestro, Eric är och petar på alla skype-installationer och snart ska vi ut och äta. London levererar.
Going places
Nu är vi på gång, på väg
Shit
This is it
Det man längtat efter, att få flyga
Pröva vingarna
Come on
Jag är redo att hoppa
Cecilia har ju onekligen varit den mer aktiva hälften av team Londongoers här på bloggen. Antar att det blir så när man bor på landet, bor på man så här i pulsens centrum i Hjulsbro är det lite svårare att nörda dator, I guess. Blir nog skönt för henne att se flera hus på samma ställe sen när vi kommer till London, se hus med mer än två våningar! Tur att jag som är världsvan är med och kan hålla handen på vår kära lantis.
Men ska sanningen fram och skämten lite bort så är jag lite smått förvirrad själv. Rummet ser ut som ett mindre bombnedslag, tankarna rusar, vad ska jag ha med, vad ska jag inte ha med, försäkring, växla pengar, lakan, högklackade skor, inte högklackade skor, nudles, no nudles..
Känns inte riktigt som att man fattar att vi åker. Imorgon. Samtidigt känns det fruktansvärt verkligt och även om det är grymt svårt att lämna er så vet jag att det är det ända rätta. Att stanna i Linköping, för mig skulle det bli som att vara en tiger i en bur. En frustrerad tiger. Så även om jag kommer sakna er så vet jag att jag kommer känna mig fri i London.
Såå, nu blir det några sista vises och lite ärenden innan vi lämnar Linköping ikväll vid sju på kvällen!
Stannfågeln
Om det är ett djur jag absolut inte är så är det valfri flyttfågel. Jag har nog tillbringat 18,5 av mitt 19åriga liv i det röda huset på landet. Levt ett genomsvenskt mellanmjölks-liv och haft en uppfostran som alla BUP-tanter skulle rekommendera. Tryggt är bara toppen av mitt uppväxts-isberg och nu ska jag alltså ut ur detta. Det känns som ett skämt. Cecilia Maria Charlotta packar snart sina väskor för att komma tillbaka om ett tag. Ett tag som kan vara både långt och kort. Hur sjukt? Galet! Nu är det bara 36h kvar och tills dess ska jag;
1.Bestämma mig för vad jag ska rösta på ( )
2. Äta upp all paj från i måndags ( )
3. Äta upp den bästa hejdå-presenten, glass från Linn ( )
4. Mata Katten och kaninen ( )
5. Lunch med Linn, Kvällsmat med Ida ( )
6. Jobba ( )
7. Hämta jeans hos skräddaren ( )
8. Byta kameraväskan ( )
9. Packa ( )
10. Hälsa på Farmor och Farfar ( )
11. Ringa Ellen eftersom jag glömde göra det på hennes födelsedag ( )
12. Hoppas på att min cykel är hemma hos Zache ( )
13. Hämta min cykel hos Zache ( )
14. Växla pengar ( )
1.Bestämma mig för vad jag ska rösta på ( )
2. Äta upp all paj från i måndags ( )
3. Äta upp den bästa hejdå-presenten, glass från Linn ( )
4. Mata Katten och kaninen ( )
5. Lunch med Linn, Kvällsmat med Ida ( )
6. Jobba ( )
7. Hämta jeans hos skräddaren ( )
8. Byta kameraväskan ( )
9. Packa ( )
10. Hälsa på Farmor och Farfar ( )
11. Ringa Ellen eftersom jag glömde göra det på hennes födelsedag ( )
12. Hoppas på att min cykel är hemma hos Zache ( )
13. Hämta min cykel hos Zache ( )
14. Växla pengar ( )
15. Ringa S ( ) ( ) ( ) ( ) ( )
Det ni! Jag undrar vad Sara tänker på och varför hon aldrig bloggar? Jag tror hennes lista ser ut såhär:
1. Leta upp röstkortet och göra valkompassen på sr.se( )
2. Äta laxmackor ( )
3. Önska att hon hade kvar hejdå-presenten från Linn ( )
4. Hälsa på hästarna i stallet ( )
5. Äta mer laxmackor ( )
6. Jobba på bilringarna med mr Tödts efterrätter! ( )
7. Njuta av tanken på att hennes Lee-Louis jeans fortfarande är hela ( )
8. Öva kamera-pose ( )
9. Packa ( )
10. Vinka till nyfikna grannen i fönstret ( )
11. Ringa Linn ( )
12. Hoppas att Cecilias cykel är hos Zache ( )
13.Tänka på Cecilia när hon hämtar sin cykel hos Zache ( )
14. Växla pengar ( )
15. Ringa C ( ) ( ) ( ) ( ) ( )
Det ni! Jag undrar vad Sara tänker på och varför hon aldrig bloggar? Jag tror hennes lista ser ut såhär:
1. Leta upp röstkortet och göra valkompassen på sr.se( )
2. Äta laxmackor ( )
3. Önska att hon hade kvar hejdå-presenten från Linn ( )
4. Hälsa på hästarna i stallet ( )
5. Äta mer laxmackor ( )
6. Jobba på bilringarna med mr Tödts efterrätter! ( )
7. Njuta av tanken på att hennes Lee-Louis jeans fortfarande är hela ( )
8. Öva kamera-pose ( )
9. Packa ( )
10. Vinka till nyfikna grannen i fönstret ( )
11. Ringa Linn ( )
12. Hoppas att Cecilias cykel är hos Zache ( )
13.Tänka på Cecilia när hon hämtar sin cykel hos Zache ( )
14. Växla pengar ( )
15. Ringa C ( ) ( ) ( ) ( ) ( )
Tack&Hej!
Destination London!
Heej Bloggen (jaa, du är en person), idag sparkar vi igång höstens första nedräkning. Destination London!
Det är inte längre en evighet kvar tills vi ger oss av, snarare en verklighet. 10 dagar och 9 nätter, sen lämnar vi slätten, raggmunk och er för ett liv på andra sidan nordsjön,schengenavtalet och baren.
För att ge er en ärlig chans att hänga med oss i våra helvirriga tankar borde vi nog ta allting från början:
-Det var en gång två rara flickebarn som satt och halvsov, alternativt ritade blommor i hela gymnasiekalendern, på en GB lektion på stadens diamant en tidig vinterdag , nådens år 2010. De båda flickorna hade, trots alla tvivel, överlevt både en omskriven version av September, vattenprojek och Hans laborationer och det var nu snart dags för dem att ta del av det alla kallade framtiden.
Sommaren innan 3:an, i baktiden alltså, hade de båda fått smak för livet i sus och dus. Ett liv och en bransch som de nu , tillsammans, insåg var i desperat behov av två öschötabönner. Eller ja, en bonde och en läkarbrutta iaf. Sagt och gjort, flickebarnen anmälde sig till den absolut mest lämpliga bartenderutbildningen och deklarerade klart och tydligt för både föräldrar, vänner och hästar att nu är det slut på gamla tider, ja nu är det färdigt inom kort.-
Och kort är nu. Om tio dagar kombinerar vi framtid och baktid och blir sååå hösten 2010. I tiden helt enkelt.
Något snipp,snapp slut blir det inte på länge. Dock hoppas jag att vi, och såklart ni med, lever lyckliga i alla de dagar som kommer gå tills vi hörs igen!
Jag hoppas också att vi, nu när Sara efter tre försök, lyckats länka andrasidanbaren.blogg.se på Facebook, kommer att ses igen! Okej?
Det var nog det för denna, första, gången. Häng med i nedräkningen nu,upp med alla fingrar. Reglerna är enkla; man får bara ta ner ett finger per dag.Fusk är absolut inte okej, straff kommer skoningslöst att utdelas!
Puss&hej från er alldeles egna Cecilia
