Andra sidan baren

Hej världen. Idag är jag tacksam. Tacksam att jag fått så fina vänner som tillsammans med mig trotsar regnet i London. Tröstar när det pratas om dumma chefer. Lagar pasta när man är hungrig. Går på stan när man bara vill bort från huset. Fikar när man är sugen. Pratar när man är full av ord. Bär kameror när man inte orkar ta med sig väskan själv. Lånar ut kläder när garderoben gapar tom. Och...sist men inte minst...kanske undermedvetet ser exakt när jag behöver sällskap. Som i måndags när jag kom hem från 48h i Sverige. 48h som skulle täcka de tre månader jag varit borta och de kommande månaderna då jag inte kommer kunna åka hem .Ganska känslosamt med andra ord. Att då komma hem till ett förslag på film i min säng, med godis, massa filtar och två fina vänner gör att man inte kan känna annat än tacksamhet. Tacksamhet över att jag fick somna och snarka så att filmen förmodligen förstördes för dom andra två, att jag slapp somna ensam, grubblandes. Ni där hemma ska vara stolta över Sara och Caroline. Det är jag. 
Puss från Cecilia