London, myten, legenden
Då har vi snart gjort vår fösta vecka i London. En vecka som kan sammanfattas med just det ordet: Första.
Första gången vi röstade
Första gången på Svenska Ambassaden
Fösta gången på en brittisk polisstation
Fösta gången på Hillsong
Första ( och sista ? ) gången vi går hem från Camden till Brittish museeum.
Första ( och absolut inte sista ! ) gången vi free pourarFörsta gången vi flairar tills händerna blöder
Det var också första gången vi , iallafall jag, Cecilia, insåg att i London får du klara dig själv. Helt själv ( fast Sara tar ju hand om mig då ) . Ut slängda på gata 03.00 med orden " what did you expect, this is London and it´s friday?". I Sverige kunde man, i absolut värsta fall, ha fejkat en rejäl fylla och hamnat på TNE. Å andra sidan, i Sverige, som är 1000 gånger säkrare än London, skulle hostelet som felbokat ha hjälp dessa stackars tjejer att hitta ett annat alternativ. Men icke här. När man går till polisen stör man dom i sitt arbete. När man åker tuben hindrar man någon annan från att åka med.
Samtidigt är London staden för alla. Gröna, blåa, röda , gula . Alla. Bokstavligt talat. Det är nog den andra London-insikten. Alla får vara med. Oavsett om du är nyligen invandrad från kina, Newyork bo på affärsresa, Afrikan på engelska kurs, brasiliansk kock eller svensk tjej som försöker bli bartender. Ingen sticker ut, ingen sätter sig över, ingen ifrågasätter. Du blir accepterad. Och sånt gillar vi ju!Den tredje London-insikten är att Londonbor är som en familj. Någon som kommer fram till dig på puben måste inte dregla över dig och hoppas på hemsläp. Tvärtom så har dom, liksom du en historia att berätta. Detta leder förmodligen till London-insikt no.2.
Så summa summarum; 2-1 till det fina London som jag inte vill lämna på ett tag:)
Pussiluss, nu ska vi sova så vi kan bli galet bra bartenders!
Första gången vi röstade
Första gången på Svenska Ambassaden
Fösta gången på en brittisk polisstation
Fösta gången på Hillsong
Första ( och sista ? ) gången vi går hem från Camden till Brittish museeum.
Första ( och absolut inte sista ! ) gången vi free pourarFörsta gången vi flairar tills händerna blöder
Det var också första gången vi , iallafall jag, Cecilia, insåg att i London får du klara dig själv. Helt själv ( fast Sara tar ju hand om mig då ) . Ut slängda på gata 03.00 med orden " what did you expect, this is London and it´s friday?". I Sverige kunde man, i absolut värsta fall, ha fejkat en rejäl fylla och hamnat på TNE. Å andra sidan, i Sverige, som är 1000 gånger säkrare än London, skulle hostelet som felbokat ha hjälp dessa stackars tjejer att hitta ett annat alternativ. Men icke här. När man går till polisen stör man dom i sitt arbete. När man åker tuben hindrar man någon annan från att åka med.
Samtidigt är London staden för alla. Gröna, blåa, röda , gula . Alla. Bokstavligt talat. Det är nog den andra London-insikten. Alla får vara med. Oavsett om du är nyligen invandrad från kina, Newyork bo på affärsresa, Afrikan på engelska kurs, brasiliansk kock eller svensk tjej som försöker bli bartender. Ingen sticker ut, ingen sätter sig över, ingen ifrågasätter. Du blir accepterad. Och sånt gillar vi ju!Den tredje London-insikten är att Londonbor är som en familj. Någon som kommer fram till dig på puben måste inte dregla över dig och hoppas på hemsläp. Tvärtom så har dom, liksom du en historia att berätta. Detta leder förmodligen till London-insikt no.2.
Så summa summarum; 2-1 till det fina London som jag inte vill lämna på ett tag:)
Pussiluss, nu ska vi sova så vi kan bli galet bra bartenders!
Kommentarer
Postat av: Tim Tödt
Vad är flaira?
Tim
Postat av: Sara
Flaira är när man jonglerar med flaskor, shakers! Det är helt galet, det häftigaste du har sett!!
Postat av: Sveinungronja
Great website with loads of information, love the bit about What is Love. Keep it up please!!! My best wishes to you!
Trackback
